Kapitel 11: Nätverket Arbete pågår
Kapitel 11: Nätverket Arbete pågår
Kapitel 5: Ethernet Arbete pågår
Kapitel 4: Nätverksaccess : Arbete pågår
All form av kommunikation kräver regler för att sändaren och mottagaren ska förstå varandra. Dessa regler kallas för protokoll. Olika form av medier kräver olika protokoll, ex. ett för telefoner och ett för att skicka ett brev. Olika protokoll samarbetar ofta och då kallas dessa för en protokollstack. Dessa finns både i hård och mjukvara. Protokollstackarna är indelade i skikt där de nedersta förklarar hur data ska skickas på ett visst medium och de översta förklarar hur ett datorprogram ska göra för att skicka.
Detta kapitel introducerar datanätverk som används både i sociala och affärssammanhang.
Vårt behov att vara med andra är mycket viktig för oss och vi har hela tiden utvecklat nya tekniker för att möjliggöra det. Datanätverken (from nu näten) har hela tiden utvecklats från att skicka enkla tecken till att skicka video.
Tekniken har minskat relevansen av tid och rum då sociala nätverk och affärer är tillgängliga dygnet runt, över allt.
Internet har gått från att varit en nät för forskare till en informationskälla för alla människor.
IM är program som används för att i realtid skicka meddelanden till varandra. Ex. Messenger.
Bloggar är webbsidor som fungerar som en offentlig dagbok för någon privatperson.
Wikis är webbsidor som byggs upp av flera och används för att hämta information.
Podcasting är ljudfiler som skapas och läggs ut på en webbsida så att man kan ladda ner dem och lyssna på dem med hjälp av en iPod.
Samarbetsverktyg är program som används för att människor ska kunna samarbeta över stora avstånd och tidsskillnader.
E-learning innebär att studenten får ett webbaserat material att lära in samt använder Internet för ex. grupparbete och prov. Fördelen gentemot en traditionell bok är att materialet snabbt kan uppdateras samt att man kan samarbete med studenter från andra länder på ett enkelt sätt.
Till i början var näten i företagen gjorde för att stödja intern bruk som löner och inköp. Numera stödjer de även kontakten med kunder via extranet.
Om du gillar spel av olika slag hittar du information om dem på Internet. De populäraste spelen spelas även där.
När vi pratar använder vi oss av regler eller protokoll. Dessa anger bland annat timing, språk och bekräftelse på att mottagaren förstått. Likadant är det för kommunikationen på ett nät, men här måste man vara noggrannare på vilka regler som gäller.
I ett nät finns det många saker som kan påverka kvaliteten på det som sänds:
De utomstående sakerna som kan påverka är bland annat; antal gånger meddelandet måste ändra form, tiden det tar samt antal gånger det måste adresseras om.
De interna sakerna som påverkar är oftast meddelandet själv. Storleken, sammansättningen och prioriteten påverkar hur meddelandet hanteras.
Vi utgår idag att vi ska kunna nå alla när som helst. Tack vare gemensamma regler (protokoll) kan enheter av olika märken fungera tillsammans.
Alla nät innehåller fyra byggstenar:
För att förklara hur dessa byggstenar samarbetar utgår vi från ett ex. där någon skickar ett mail till en annan:
Förut krävde radion, TV och telefoni sina egna byggstenar och kunde inte samarbeta. Nu kan man bygga ett nätverk som klarar av alla dessa teknologier.
I och med Internets utveckling finns det nu enheter som klarar av att ringa, se på TV och skicka mail med. Dessa kräver mycket bandbredd och för att Internet ska klara av en fortsatt utveckling måste kvaliteten och säkerheten utvecklas i samma takt.
För att ett nät ska klara av all trafik måste dess arkitektur (uppbyggnad) vara bra. Arkitekturen består både av hårdvara samt de program (tjänster) som används. Arkitekturens fyra delar är:
Tre trender kan ses i teknikutvecklingen idag:
Mobilitet – fler och fler användare blir mobila. Man kopplar upp datorn och telefonen för att läsa mail och logga in på företagsnätet. Detta ökar efterfrågan på enklare och säkrare trådlösa uppkopplingar.
Nya och mer kapabla enheter – vi ser att telefoner, spelenheter, MP3-spelare och kameror slås ihop till en enhet.
Ökad tillgång på tjänster – ju mer tekniken utvecklas desto större krav får vi att vi ska kunna nå allt när som helst och över allt. Ex. att alla företag har webbsidor där vi kan handla och hämta information.
TCP/IP och OSI är två olika beskrivningar av arkitekturen för datakommunikation över datornätverk. TCP/IP-modellen beskrivs av fyra eller fem skikt. OSI-modellen beskrivs i sju skikt. Det protokoll som är absolut viktigast på Internet är TCP/IP. Standardprotokollet på Internet är TCP/IP. Namnet TCP/IP är egentligen en hel familj protokoll. Namnet TCP/IP kommer från två av de ingående protokollen, nämligen IP och TCP. IP står för Internet Protocol och är det protokoll som ansvarar för hur alla datorer skall hitta varandra på Internet. Alla datorer på Internet har en så kallad IP-adress. Denna adress är unik och det är tack vare denna som paket som skall till din dator kommer fram just till din dator. Om vi jämför IP i TCP/IP modellen med OSI-modellen nedan som vi tittat på tidigare så ligger IP i nätverksskiktet i den senare.
Datorer kan kopplas ihop för att kunna utbyta information. En grupp av datorer som kopplas ihop genom att använda en gemensam nätteknologi, t.ex. Ethernet, bildar ett nät. Internet är ett globalt världsomspännande datanät som bildats genom att man länkat samman många hundra tusen mindre nät med routrar. Alla datorer som är kopplade till ett nät som är en del av Internet kan adressera och utbyta information med alla andra datorer på Internet. Det som möjliggör detta är framför allt användandet av en gemensam protokollsvit, TCP/IP
Protokollsviten har fått sitt namn från dess två viktigaste protokoll; Internetprotokoll(IP) för dirigering och överföring av datapaket mellan datorer, och Transmission Control Protocol (TCP) som bygger på IP och med hjälp av bekräftelser och omsändningar tillhandahåller pålitlig dataöverföring mellan program.
All information som skickas eller tas emot i ett nätverk är uppdelad i små datapaket. TCP/IP är en kommunikationsstandard som delar upp överföringen i olika skikt med tillhörande protokoll. För att förklara datakommunikation används ofta en förklaringsmodell som kallas OSI-modellen, men i detta fall används istället Internetmodellen. Internetmodellen består av fem skikt.
IP-protokollet ser till att varje datapaket förses med information om adress och vägledning till destinationen. Detta sköts i det så kallade nätskiktet. Problemet är att nätskiktet saknar någon form av garanti för att paketet kommer fram överhuvudtaget. Nätskiktet överlåter därför det jobbet till transportskiktet, vilket i sin tur använder två andra protokoll (TCP eller UDP).
TCP (eng. Transmission Control Protocol) är det protokoll som används för en stor del av kommunikationen via Internet och som fungerar som ett mellanlager mellan olika tillämpningsprogram och det underliggande IP (eng. Internet Protocol). Med TCP/IP skickas informationen mellan två datorer i en ström av paket som innehåller en relativt liten datamängd. Protokollet ser till att kommunikationen blir pålitlig genom att mottagaren skickar en bekräftelse till sändaren för varje mottaget paket.
Det sker genom en rad kommunikationer mellan sändare och mottagare, kallas tre vägs handskakning. Först och främst ska kommunikationen verifieras och godkännas av de två inblandade enheterna. Varje datapaket numreras sedan av TCP och om exempelvis datapaket nummer tre kommer fram direkt efter datapaket nummer ett, skickar mottagarenheten en begäran om att paket nummer två (vilket måste ha missats) ska sändas igen. När datapaketen når sin destination skickar mottagaren ut ett svar om att paketen har kommit fram säkert. Denna process upprepas tills all överföring är garanterat slutförd.
User Datagram Protocol (UDP) är ett förbindelselöst protokoll i transportskiktet för att skicka datagram över ett IP-nätverk.
Med förbindelselöst (en. stateless eller connectionless) menas att ingen session upprättas mellan sändare och mottagare av protokollet i sig. Härvid kan inte sändare (på UDP-nivå) garantera att mottagaren får paketet. Mottagaren kan heller inte veta att den fått alla paket, eller att den fått paketen i rätt ordning.
ICMP som är en förkortning för Internet Control Message Protocol är ett protokoll som används för ruting och annan funktionalitet samt för kontroll och felmeddelandehantering i ett TCP/IP-nät. Programmen ”ping” och ”traceroute” är exempel på program som använder ICMP. ICMP är, precis som UDP, connectionless så man kan inte garantera att paketen kommer fram.
ARP (Address Resolution Protocol) används för att en nod skall kunna hitta MAC-adressen till en annan nod. Detta är nödvändigt eftersom nätverkslagret inte använder samma typ av adresser som underliggande lager. För att de skall kunna tala behöver noden veta den andres IP-adress som är känd från nätverkslagret och uppåt (mer om IP-adresser nedan) men för att de faktiskt skall kunna prata måste den veta dess MAC-adress som används i de underliggande lagren. För att hitta den används ARP. Det fungerar så att den dator som skall sända skickar ut en broadkast-förfrågan (en broadkastförfrågan kommer till alla datorer på nätverket) där den ber noden med den aktuella IP-adressen att svara. När den svarar får den nod som skickar redan på dess MAC-adress. För att varje nod inte skall behöva göra ARP-förfrågningar varje gång den skall sända sparas MAC-adresserna i en tabell på varje nod.
Som vi sagt tidigare så kan en och samma dator tillhandahålla en mängd olika tjänster. Till exempel så kan en dator vara både webbserver, e-postserver och DNS-server på samma gång. För att inte trafiken till de olika tjänsterna skall krocka med varandra så måste man på något sätt dela upp den. Till exempel så förstår ju inte en webbserver den trafik som är menad till en e-postserver även om de körs på samma dator. För att komma till rätta med detta så har man infört i protokollet något som kallas för portar.
Man skulle kunna jämföra det med ett hyreshus. Hela huset är datorn och varje lägenhetsdörr är en port. I varje lägenhet bor en tjänst. I lägenhet nummer 80 bor till exempel webbtjänsten så om någon pratar med port 80 på datorn så pratar den bara med webbtjänsten. Portar är alltså inte något fysiskt på datorn utan bara en logisk uppdelning av tjänsterna. Varje tjänst är kopplad till en port på datorn. En dator kan ha ungefär 65000 portar.I lägenhet nummer 80 bor till exempel webbtjänsten så om någon pratar med port 80 på datorn så pratar den bara med webbtjänsten.
Mer tekniskt kan man säga att när datapaketen når transportskiktet är det i form av ett segment (TCP-paket) eller ett UDP-datagram. Formatet på deras huvuden skiljer sig en hel del åt, men båda innehåller två portnummer: Källport, som tilldelas av applikationen hos sändande maskin, och destinationsport, som anger till vilken applikation (tjänst) som paketet är adresserat till. Man kan säga att portnummer är indexnummer för käll- eller destinationsportar i nätverksammanhang.
Standardportnumren brukar vara listade i en fil som heter services. I Unix ligger filen i katalogen /etc, medan Windows operativ har den i Windows\System32\Drivers\Etc. Portnumren under 1024 är reserverade, men de övriga, s k höga portarna, används också flitigt (särskilt som källportar).
Tabellen nedan (som bygger på filen services) visar de vanligaste portarna
Kombinationen av en IP-adress och ett portnummer kallas en socket, vilken entydigt identifierar en nätverksprocess i Internet. Vid användning av ett förbindelseorienterat protokoll (som TCP) definieras en förbindelse av ett socketpar (en socket för sändaren och en för mottagaren).
Vanliga portnummer:
20 & 21: File Transfer Protocol (FTP)
22: Secure Shell (SSH)
23: Telnet remote login service
25: Simple Mail Transfer Protocol (SMTP)
53: Domain Name System (DNS) service
80: Hypertext Transfer Protocol (HTTP) used in the World Wide Web
110: Post Office Protocol (POP3)
119: Network News Transfer Protocol (NNTP)
143: Internet Message Access Protocol (IMAP)
161: Simple Network Management Protocol (SNMP)
194: Internet Relay Chat (IRC)
443: HTTP Secure (HTTPS)
465: SMTP Secure (SMTPS)
Källor och material:
Massor av information om TCP på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Transmission_Control_Protocol
Om UDP på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/UDP
Mera material att studera på Howstuffworks:
Dessutom mer på följade länkar:
Läs mer om Datorkommunikation, Internet och portar på Rejås:
http://www.rejas.se/fritis/datorkommunikation/chap_internetteknik.html
Lista på Wikipedia med portar inom TCP och UDP:
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_TCP_and_UDP_port_numbers
Mer om portnummer på wikiPedia:
Cisco Systems är ett amerikanskt globalt företag med produkter och tjänster inom nätverk och datorkommunikation. Idag marknadsför företaget produkter inom ett antal varumärken: Cisco, Linksys, Scientific Atlanta, Webex och Ironport. Den grundläggande företagsidén var att sälja routrar till företag, men idag finns Ciscos produkter och tjänster överallt: i hemmen, på företagen och hos operatörer.
Active Directory är en katalogtjänst som innehåller information om nätverkets resurser. En katalogtjänst är i datasammanhang ett slags uppslagsverk eller databas där information lagras centralt i en server och som sedan kan sökas och hämtas från datorer i närheten. Beteckningen används främst för information av datateknisk natur, såsom uppgifter om datorer, applikationer, användarnamn med mera. Informationen lagras som objekt och för varje objekt finns sedan specifika uppgifter som IP-adresser, krypteringsnycklar, e-postadresser och lösenord. Dessa uppgifter kallas för attribut. Det betyder att den innehåller information om de objekt som finns i nätverket och vilka egenskaper (attribut) de har och vilka metoder de kan använda. Man kan säga att Active Directory (AD) är hjärnan i ett Microsoftnätverk och innehåller objekttyper som:
Varje gång du loggar in i ett Microsoft-nätverk (itsmeden.se till exempel) använder du kanske Active Directory. Faktiskt använder vi Active Directory för inloggning till Google genom synkronisering av användardatabaser och AD.
Grupprinciper som kan användas för att konfigurera datorer eller användarkonton. Exempel – om en användare får ändra inställningar för skärmsläckaren. Central programdistribution till datorer
En domänkontrollant (Domain Controller) är en dator med operativsystemet Windows Server som kör tjänsten (rollen = Server Roll) Active Directory Domain Services. Man har normalt två eller fl er domänkontrollanter i ett nät. Domänkontrollanterna är kopior av varandra tack vare att de utbyter information med varandra. Detta informationsutbyte kallas för replikering. I verkligheten skapar man alltid flera domänkontrollanter i ett domänträd men på grund av resursbrist kommer vi i vår modell endast att ha en domänkontrollant. Det är även så att man inte ska lägga in flera roller på en domänkontrollant mer än DNS och Active Directory domain Services men i framtida övningar kommer vi att bryta mot denna regel.
En Windows Server-domän är en logisk grupp av datorer som kör någon variant av operativsystemet
Microsoft Windows och som delar en central katalogdatabas (Active Directory). Hostarna har alla domännamn som innehåller samma suffix, t ex göteborg.se och är registrerade i Active Directory för domänen för att kunna administreras. En skog (forest) i ditt domänträd består av samtliga domäner i ett företag. Kom ihåg att även användare och email-adresser är delar av domänens namespace.
En serverroll är ett större arbete som en server kan utföra, t ex email eller webb. Försök att inte tilldela en server alltför många roller. En domänkontrollant har oftast bara två roller:
Active Directory Domain Services
DNS
För att skapa en domänkontrollant krävs två saker som skall installeras
Active Directory Domaincontroller
Active Directory Domain Services (dcprome.exe) som även installerar DNS
Att sätta upp VPN kan vara både krångligt och ibland smärtfritt. Klienter brukar fungera bra, medan servrar kan ta tid. Det finns flera VPN tjänster att tillgå och olika system. För ett företag där man vill att dess anställda ska ha möjlighet att via VPN ansluta in till nätverket behöver en VPN/fjärradminsitrationsserver och tjänst. Denna kan ligga på en router, på en Gnu/Linux-server, en UNIX-server eller en Windows server. Det finns företag som säljer färdiga VPN- och fjärranslutningstjänster. Servern som kör VPN kan behöva hantera routing och remote access (Windows), men här gäller det att konfigurera korrekt.
Nätverks- och datoradmininstratörer är ansvariga för övervakning, underhåll och uppgradering av ett flertal klienter i nätverket. Några nätverk har bara några få datorer anslutna medan andra nätverk kan ha flera tusen datorer. Remote Desktop möjliggör för adminstratörerna att övervaka dessa datorer på ett förenklat och intuitivt sätt.
Microsoft har tidigare erbjudit Terminal Services-applikationerna som kördes i operativsystemet MS Windows NT och som möjliggjorde fil- och applikationsdelning över ett nätverk. Med Terminal Services kan man nå Windows, Macintosh och oftast även Linux operativsystem på ett effektivt sätt.
Senare versioner av Terminal Services har utökade funktioner som möjliggör för administratörer att välja vilka datorer som har rätt till anslutning och vilka behörigheter de då har. Terminal Services byggdes på det sedan tidigare existerande Remote Desktop Protocol (RDP). Ytterligare funktionalitet hos Terminal Services finns hos moderna operativsystem som Vista och Windows Server 2008.
Apple gav ut en egen variant av Remote Desktop-mjukvara 2002. Apple Remote Desktop har liknande funktioner som motsvarande mjukvara från Microsoft men har mindre stöd från tredjepartsleverantörer. Att åstadkomma en Remote Desktop-anslutning mellan Windows-datorer är mycket enkelt. Man talar i detta sammanhang om klient och server. Servern är den som ger tjänsten, dvs den dator man kopplar upp sig mot och klienten är den dator som ansluter.
De svenska beteckningarna är:
Remote Desktop Fjärrskrivbord
Server (Remote Computer) Fjärrdator
Klient Närdator
Om du konfigurerar Routning och fjärråtkomst (RAS) så att det fungerar som en fjärråtkomstserver kan dina anställda ansluta till företagets nätverk från andra platser. Fjärranvändare kan arbeta på samma sätt som om deras datorer var fysiskt anslutna till nätverket.
Alla tjänster som vanligtvis är tillgängliga för en LAN-ansluten användare (till exempel fil- och skrivardelning, åtkomst till webbservrar och meddelandehantering) kan användas med hjälp av fjärråtkomstanslutningen. Eftersom enhetsbeteckningar och UNC-namn (Universal Naming Convention) stöds helt av fjärråtkomst fungerar de flesta kommersiella och anpassade program utan att några ändringar behöver göras.
En server där Routning och fjärråtkomst (RAS) körs har möjlighet för två olika typer av fjärråtkomstanslutning:
VPN innebär att säkra punkt-till-punkt-anslutningar över ett privat nätverk eller ett offentligt nätverk, t.ex. Internet, upprättas. På en VPN-klient används särskilda TCP/IP-baserade protokoll som kallas tunnelprotokoll, för att anropa en virtuell port på en VPN-server virtuellt. Det bästa exemplet på virtuella privata nätverk är när en VPN-klient upprättar en VPN-anslutning till en fjärråtkomstserver som är ansluten till Internet. Fjärråtkomstservern svarar på det virtuella anropet, autentiserar anroparen och överför data mellan VPN-klienten och företagets nätverk.
VPN-tekniken gör det även möjligt för ett företag att ansluta till lokalkontor eller andra företag via ett offentligt nätverk, till exempel Internet, samtidigt som en säker kommunikation upprätthålls. VPN-anslutningen via Internet fungerar logiskt som en dedicerad WAN-länk (Wide Area Network).
Till skillnad från fjärranslutningar är VPN-anslutningar alltid en logisk, indirekt anslutning mellan VPN-klienten och VPN-servern över ett offentligt nätverk, t.ex. Internet. Du måste kryptera data som skickas över anslutningen för att säkerställa att de är skyddade.
Vid fjärranslutning upprättar en fjärråtkomstklient en icke-beständig fjärranslutning till en fysisk port på en fjärråtkomstserver genom att använda en teleleverantörs tjänster, t.ex. en analog telefonlinje eller ISDN. Det bästa exemplet på en fjärranslutning är när en fjärranslutningsklient ringer upp telefonnumret till någon av portarna på en fjärråtkomstserver.
Fjärranslutning via en analog telefonlinje eller ISDN är en direkt fysisk anslutning mellan fjärranslutningsklienten och fjärranslutningsservern. Du kan kryptera data som skickas över anslutningen, men det behövs inte.
Ett vanligt tillfälle där man använder detta är för övervakning av datorer. I detta fall är de övervakade datorerna servrar och den centrala övervakningsdatorn är klient.
Ett annat tillfälle där detta används är när domänadministratören kopplar upp sig från sin arbetsdator till nätverksservern. I detta fall blir nätverksservern server och administratörens dator klient. Det här är mycket vanligt eftersom det annars skulle innebära att adminstratören måste gå till serverrummet varje gång han/hon behöver åtgärda något i systemet. Det är på det här sättet som vi ska använda fjärrskrivbordet men det finns andra tillfällen när funktionen är användbar.
När du inte är på kontoret kan du få åtkomst till informationen i din kontorsdator när som helst. När du fjärransluter till din kontorsdator låser funktionen för fjärrskrivbord automatiskt den datorn för att förhindra att andra får tillgång till de program och fi ler du arbetar med. Ingen på ditt kontor kan titta på ditt skrivbord och se vad du arbetar med heller, eftersom det bara är inloggningsskärmen som är synlig.
Om du kör en server på kontoret kan du ansluta till den på ett säkert sätt när du inte är på kontoret och få åtkomst till din e-post, ditt PC-skrivbord eller till och med program som körs från servern
Vi har kunnat få åtkomst till e-post via Internet i många år genom tjänster som exempelvis Microsoft Hotmail. Företagsanvändare som arbetar utanför kontoret behöver dock oftast en mer sofistikerad e-posttjänst.
Att hjälpa anställda som arbetar utanför kontoret kan även innebära att tillhandahålla ständig fjärråtkomst till företagsinformation för anställda som använder mobiltelefoner och andra mobila enheter. Anställda som använder Windows Mobile-baserade Smartphones kan få åtkomst till sin e-post, kalender och uppgiftsinformation från sitt Windows Server 2008-nätverk över Internet.
Källor http://technet.microsoft.com/sv-se/library/cc731954(v=ws.10).aspx
Datornätverk utgörs av sammankopplade datorer, skrivare, routrar, nätverksväxlar och andra enheter som överför data till varandra genom ett i förväg specificerat protokoll, till exempel TCP/IP. När man talar om hur den fysiska kabeldragningen mellan datorer i nätet ser ut brukar man använda ordet topologi. Det finns några grundläggande topologier som man brukar använda för att klassificera olika nätverk. De är stjärna, buss och ring. Vilken typ som används beror både på vilken typ av nätverk det gäller och hur det är praktiskt lämpligt att lägga nätet. Ofta förekommer blandningar av olika topologier i större nätverk. Man skiljer på den fysiska- och den signalmässiga topologin och den logiska topologin. Den fysiska topologin anger, hur kabeldragningen är utförd. Den logiska topologin anger hur signalerna går från nod (IP-adress) till nod (IP-adress). Då vi här talar om topologier menas hur den använda topologin är knuten till det protokoll som används i OSI-modellen.
Några viktiga begrepp
Topologier
Stjärna
Buss
Ring
P2P-nätverk (Peer-to-peer)
Accessmetoder
OSI-modellen
Bussnät
Detta är den vanligaste topologin för nätverk. Alla datorer är inkopplade på en gemensam stamledning, bussen. Denna typ av nät är mycket väl lämpad för korridorer och liknande. Den har den stora fördelen att det är mycket enkelt att bygga ut nätet. Det är bara att förlänga kablen där det behövs. Ofta är det denna typ av nät som ger den minsta kabelåtgången i ett nätverk. Man drar ofta helt enkelt stamledningen från dator till dator.
Bussnät är vanligast bland nätverk som utnyttjar Ethernet. andra kända nät som utnyttjar bussar är AppleTalk, PC Network från IBM (som utnyttjar trädstruktur), ARCnet från Datapoint och StarLAN från AT&T. De sistnämnda brukar ibland klassas som distribuerade stjärnnät. Skillnaden är dock hårfin och saknar praktisk betydelse.
Ringnät
I både bussnät och stjärnnät så finns det en central del som alltid måste fungera (backbone respektive hubben). I ett ringnät behövs inte detta utan noderna (datorerna) är kopplade till varandra utan någon central enhet. Detta är möjligt eftersom alla datorer har två anslutningar, en från föregående dator och en till nästa dator. När cirkeln av datorer är sluten har man fått en ring, därav namnet ringnät. En ringtopologi eller s.k. token-ring är en punkt-till-punkt-förbindelse mellan varje granndator där trafiken endast går åt ett håll. Fysiskt är alla datorerna kopplade till en MAU (Multistation Access Unit) eller en MSAU.
Stjärnnät
Varje dator är ansluten till en och samma huvudknutpunkt – antingen en server eller någon annan nätkomponent. Knutpunkten kan kallas för ett nav, dvs en hub eller en koncentrator. Det är denna struktur som används i telefonväxlar på företag. Det går en telefonledning mellan växeln och varje telefon.